A Design For Life

ibland så gå jag in på min lunar endast för att läsa gamla dagboksinlägg. det är den enda anledningen till att jag har kvar skräpet. det är gamla minnen som kommer upp till ytan, som öppna sår. och jag kan inte förstå att jag varit så blind. att jag medvetet behandlat mig så illa genom åren. saker och ting förändrades i mitt liv, men samma gamla problem var det hela tiden. jag var fast. men jag var för ung för att förstå och förändra något. tänk om jag inte hade satt ner min fot och ändrat något. då skulle jag garanterat varit kvar, varit kvar i samma hjul och må dåligare och dåligare. 
jag är glad att det bara är minnen, både bra och dåliga såklart. men jag vet inte, det gör ont att läsa allt och det kommer det alltid att göra. 

jag mår bättre än någonsin, mkt beror på min omgivning och vilka jag väljer att kalla vänner och min familj, och alex off course. hellre har jag några riktigt tajta vänner, så som jenny, jossan o karro än 20 ytligt bekanta. dom tre är de jag verkligen kan berätta ALLT för. alex också, men det är på ett helt annat plan.

till något helt annat. det var evigheter sedan jag var med göran, även om vi till och med bo grannar. men idag var jag allt där, och det kändes som tiden mellan oss har stått still. även om vi inte pratat på evigheter så hittar vi tillbaks till varann på direkten. det är allid kul med skvaller och det sitter göran jämt med. ni ska bara veta vad jag hört=) moahaha.