att kalla någon sin vän

jag skulle egentligen ha pluggat idag men har ägnat mig åt att kolla gamla kort och haft en liten nostalgi dag, ibland är såna dagar roliga med. bara för ett år sedan så hängde jag all min vakna tid med andreas och vi gjorde mkt tillsammans. träna, skratta, åkte runt möckeln och hade stora planer att flytta till göteborg. haha. nu bor han i katrineholm och är förlovad. vi pratar inte längre och det är synd, för han är nog den enda "gamla" vän som jag verkligen saknar. vi pratar mkt om honom på jobbet och det är minnen för livet som jag skaffa med honom. dåliga skämt som påminner om honom och små saker hela tiden. sen var ballen (isabelle) med titt som tätt och jag läste precis att hon jobbar i sthlm. det som hände med ballen tänker jag inte ta upp här, för hon var rätt vilsen när vissa saker hände och jag skulle ha varit där mer för henne än vad jag var och det är synd att vi inte pratar längre... vi var ett bra team, hon jag o andreas.
det där med vänner är rätt kul för man har gått igenom en del över åren. vissa har sinkat ner än värre i skiten och vissa har sugit ut mer energi än vad dom gett mig, men såna har jag lärt mig att sålla bort rätt snabbt.

jag har många bekanta men bara tre personer jag kan kalla mina VÄNNER. den ena är ju jenny off couse. vi är himla olika hon och jag men ändå så kommer vi så himla bra överens. hon kommer aldrig att bli av med mig.

hon ska flytta till kalmar till sommarn, något jag inte tycker om såklart, men jag vet ju inte vart jag är om ett år... förhoppningsvis i göteborg med min nya familj och startar upp ett nytt liv. det blir långt att pendla bara för mig till kalmar, men hon får komma upp till mig så vi får ha en shopping helg=)
sen är det Karro som jag inte ser lika ofta som jenny men hon är en sån person som jag alltid vet att jag har och vända mig till. hon fick barn för ett tag sen och då var jag inte alls på samma mognadsnivå som henne utan behövde själv skaffa bebis för att förstå henne. haha.
jossan är och kommer alltid vara en stor del av mitt liv, även om jag ibland inte vill det. jossan är en mkt förvirrad tjej som det alltid händer något runt om. jag önskar hon själv kunde se vilken potential hon har och vilken bra tjej hon är. mina bästa stunder i livet har jag haft med henne och jenny och någon dag kommer hon också slå sig till ro, till allas förvåning. haha.

på ett år så har mitt liv gjort en helomvändning och jag är så tacksam och glad över att jag träffa alex. han rädda mig på så många sätt och jag önskar att jag bara träffat honom tidigare i livet. han älskar mig för precis den jag är och det är första gången jag får uppleva något sånt, allt är äkta rakt igenom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0