A Design For Life

jag känner inte igen mig själv. jag är utmattad både psykiskt och fysiskt. det är mkt i livet som kan ändras och ibland mår man sämre och ibland bättre. jag är nog på botten nu. men det är bara jag som kan göra något åt det också. 
en massa ordbajsande för er där ute som inte har en aning om vad jag skriver om. men det är för privat för att ens börja försöka förklara.
men när man mår som jag göra nu så märker man vilka ens vänner är och vilka som verkligen bryr sig om en.
jag vet i alla fall en sak och det är att jag skulle aldrig klara mig utan min dotter. hon är verkligen ljuset i mitt liv.

denna vecka har vi i alla fall försökt att aktivera oss. jag har har kört halka som alla tyckte var såååå kul. jag vet inte, jag tyckte det var sådär att åka och sladda på en väg. men sen hatar jag att köra bil=)  sedan har vi varit på babymassage som majken älskar, gått ut och gått med världens bästa johanna och den gulligaste miranda sen har vi hängt med min familj i vanlig ordning. veckan har i alla fall gått fort, vilket är bra. alex kommer hem snart vilket är himla skönt.

jag vet i alla fall att det dröjer innan björnfot sätter sin fot på statt igen i alla fall. vi hade inflyttningskalas i lördags och visst, jag hade ganska roligt på statt men fy vad trött jag blir, jag var seg fram tills igår och har man en bebis på 4 månader så gäller det att vara pigg hela tiden. men det är roligt att prata om lördagen såhär i efterhand, vad man kommer ihåg och inte. haha.

nu vill min  dotter att det händer något. på återseende.